Hejdå plastpotatis!

Idag har vi (mest min sambo dock) tagit ett djuuupt andetag och med liv och hälsa som insats äntrat fyraåringens rum för att rensa upp. Hon har fram till idag haft tio kvadrat till bredden fyllda med ett mycket otäckt antal leksaker av varierande slag, kvalitet och skick. Detta trots att vi dessutom gjort en gigantisk utrensning i samband med att vi flyttade i fjol.

Nu i skrivande stund har vi hunnit så pass långt i upprensningen att vi förpassat det mest uppenbara skräpet till soporna men jag lovar att det fortfarande finns mycket att uträtta i detta rum. Först blev F och jag nästan osams där vi satt på golvet mitt bland alla pinaler. Det började när jag upptäckte att han helt fräckt tagit sig för att kasta den stora IKEA-golvkudden (i form av en sköldpadda). Luftkudden har läckt ut all luft och dragkedjan går inte att öppna, men direkt säger jag att vi ju faktiskt kan laga den och börjar i vild panik famla efter några slags textilier, vilka som helst, att fylla upp det ynkliga tygstycket med. F är hård som sten och hävdar bestämt att sköldpaddan ska bort. Då kontrar jag med att han kan kasta sina gamla He Man-gubbar som ligger och skräpar i en leksaksback (till brädden fylld med olika slags livsmedelsartiklar i plast).

Naturligtvis vill inte F kasta sina He Mans och så är tjafset om vem som är den som är sämst på att slänga saker igång. Till slut går jag (motvilligt) med på att kasta sköldpaddan, (samt bonusprylen: det avbrutna plaströret som egentligen ska ligga i IKEAs Klippansoffa för att hålla klädseln på plast men som av någon outgrundlig anledning funnit sin givna plats i det stökiga barnarummet) F däremot vägrar, under några som helst omständigheter, vara med på att slänga våra gamla tidningar som ligger högvis staplade i en garderob, (Typ Utemagasinet, Vi föräldrar etc.) han går heller inte med på att vi ska göra oss av med alla kokböcker som ligger inpressade i byrån i hallen. Vi tittar aldrig någonsin i dem, eftersom vi slår upp alla recept på nätet men F tycker att det är hemtrevligt med kokböcker.

Jag å andra sidan är, måste jag erkänna, faktiskt på riktigt, fortfarande lite stött över att han kastade min pyssellåda. En skokartong där jag samlat kapsyler, toarullar, bubbelplast och annat som man kan göra pyssel av. Det är ju faktiskt i sanning jättebra att ha till att dryga ut flirtkulorna och piprensarna med när det blir pysseldags med barnen. Sen att åberopa argumentet att vi hittills aldrig pysslat något här hemma är ju bara så snedvridet. Jag menar, hur ska vi nu någonsin nu KUNNA pyssla om utifall andan skulle falla på? Utan pyssellåda.

Slutsatsen är kanske om det ska vara allvarligt talat att ingen av oss nog är särskilt bra på att kasta saker. Det ska vi verkligen ändra på. Jag vill bara kräkas på allt som ligger och samlar damm hemma hos oss. Allt som vill tränga upp och ut ur lådor och skåp. Allt som inte används men som ändå tar plats och kräver utrymme, städning och energi. Det är sannerligen dags att göra en ordentlig utrensning här. Ut med det gamla, och sen in med så lite nytt som möjligt. Det är det som är trixet, att först rensa ut ordentligt, skoningslöst, och sedan ännu svårare, inte dra hem så mycket saker, och det ska jag/vi verkligen försöka omsätta i praktiken den närmaste tiden. Mer om det senare.